Foto: Dimitris Michalakis/REUTERS

DEBATT | FLYKTINGKRISEN

Många kändisar och politiker runt om i Europa engagerar sig för den pågående flyktingkatastrofen som drabbar Europa. Att en del kändisar tar sitt ansvar och vill hjälpa miljontals människor på flykt under krig och förtryck är positivt. Men risken finns att engagemanget reduceras till att just ”hjälpa människor på flykt” och mörklägga orsakerna till varför människor flyr nu och söker sig till säkerheten och välfärden i Europa.

De europeiska politikerna, från Tysklands Merkel, Frankrikes Hollande och Englands Cameron till Sveriges Löfven, pratar om hjälp till flyktingarna och sitter i intensiva förhandlingar för att åtgärda och förebygga flykten till Europa. Ingen av Europas makthavare har hittills ens berört frågan om västländernas ansvar för de förändringar av icke-västerländska länder som ligger till grund för att många av dessa länder står i kollapsens brant och kämpar för sin existens.

Den koloniala och postkoloniala politik som ligger till grund för att västländer behåller och förstärker sina privilegier skapar krig, etniska konflikter och förstörelse i före detta koloniserade länder. Västländer med den Nordamerikanska krigsindustrin i spetsen tjänar miljarder på vapenförsäljning till länder och grupper som för krig. Den inhumana vapenförsäljningens huvudsyfte är att bevara västländers herravälde i världen. Västländers kontroll över många internationella organ som FN, EU, IMF och Världsbanken som utövar ekonomiska och politiska påtryckningar som har förstört många länders ekonomiska och politiska utveckling göms bakom det ”internationella samfundets” goda vilja som vill skapa fred och utveckling i världen.

De senaste decenniernas nyliberala globalisering har drabbat många länder genom att slå sönder deras infrastruktur och förstöra deras inhemska marknad och produktion som har lett till utarmning av lokala samhällen, krig, etniska konflikter, miljöförstöringar, och massmigration. Många stater i dessa länder tar inte sitt ansvar för sina medborgare genom att följa den nyliberala ideologin formulerad bäst av Margaret Thatcher: ”staten är problemet, inte lösningen”. Dessutom som lokala aktörer i den ändlösa kampen mot terrorismen har dessa nationalstaters roll reducerats till att övervaka sina medborgare och hålla de borta från terrorist organisationer.

Den senaste flyktingkatastrofen är resultatet av den nyliberala globaliseringen och dess relaterade politik, nämligen det globala och ändlösa kriget mot terrorismen. Även om den stora gruppen flyktingar flyttar inom sina länder eller i bästa fall flyr till sina grannländer, finns det en global konsensus om att Europa och de övriga västländer är de enda som kan erbjuda de drabbade flyktingarna arbete, säkerhet och en framtid präglad av fred för deras barn.

Miljontals människor världen över lider av den västcentriska nyliberala globaliseringen vilket även den svenska staten är ansvarig för. Det finns en politisk dubbelmoral i allt tal om ”hjälp till flyktingar” där mottagandet av en bråkdel av dessa länders flyktingar framställs som beviset för den europeiska humanismen. Europa måste se sin egen roll i den orättvisa värld som den har varit med och skapat. Ingen människa lämnar sitt liv sina släktingar, sitt sociala nätverk och sin trygghet frivillig för att komma till Europa där de ses som problem, främmande, mindre värda och ovälkomna gäster. Flykten är en oerhört smärtsam fysiskt och mental resa som aldrig tar slut för en som har lämnat allt bakom sig.

Europa måste i mänsklighetens namn och även baserat på sin deklarerade humanism erkänna sin roll i skapandet av miljontals flyktingar runt om i världen och på allvar diskutera åtgärder som motverkar rötterna till flykt och dess humana och tragiska konsekvenser. Varken en Marshallplan eller flyktinghjälp i flyktingarnas närområden kan hjälpa miljoner människor vars länders och samhällen har slagits sönder av den nyliberala globaliseringen och det globala kriget mot terrorismen som används för att som den förre amerikanska presidenten, George Bush, deklarerade, ”rita om Mellanösterns karta”.

Om vi inte ser världen som vår värld och andras problem som våra egna och fortsätter att reproducera de globala orättvisorna kommer världen att bli ännu farligare och flykten dess permanenta signum.

Masoud Kamali

professor i sociologi, socialt arbete, IMER, Mellanösternstudier

verksam vid Mittuniversitetet

Masoud Kamali Foto: Maja Suslin/TT